Welcome
Advertising is the way great brands get to be great brands.
We Are Awesome Follow Us
Home  /  Relationer   /  Andrum om morgonen – Relationsskribenten reflekterar

Det har ännu inte ljusnat helt när minstingen vaknar. Han har sovit tätt intill mig hela natten och på kudden bredvid min vilar hennes huvud. ”Jag gick nog i sömnen, för jag minns inte att jag gick hit”, sa hon när jag sa att det var fint att få vakna bredvid henne. Det händer så sällan, hon har blivit en tredjeklassare nu. När jag lärde känna henne var hon inte ens fyra år fyllda.

Jag förstår ganska snart att Fred, han som ännu är yngst i barnaskaran, vaknat av att hans två år äldre bror Olle stod i dörröppningen. ”Morron nu”, deklarerar han. Det gör han varje morgon, och det är fint att få bli väckt på det sättet. Vi ligger där och småpratar lite innan Fred vill upp. ”Bam!”, manar han milt. Kom! Min älskade är egentligen den mest morgontrötte av oss, men den här morgonen har han bestämt sig för att ge den gravida hustrun sovmorgon. ”Kom, Fred, så läser vi en bok!” säger han och Olle och Karin kliver med ens ur sängen för att vara med på den behagliga starten på dagen.

Några böcker senare kommer han upp till mig igen. Jag har inte kunnat somna om. Han frågar om det är okej att han tar med barnen till sin mamma för en frukost hos henne. ”Jag vill bara att du ska få en lugn morgon”, säger han. En stund senare är det helt tyst i huset, kvar hemma är jag och den sovande, inom ett par månader blivande tonåringen. Ovanligt tyst. Oändligt kärleksfullt tyst.

En make, en gravid fru, fyra barn och en hund – vår familj. För fem och ett halvt år sedan levde jag och terriern själva och jag längtande efter allt det här. Och nytillskottet, henom väntar vi i januari!

Annelie Anderberg

No Comments

LEAVE A COMMENT

X