Welcome
Advertising is the way great brands get to be great brands.
We Are Awesome Follow Us
Home  /  Relationer   /  Kan själv! – Relationsskribenten reflekterar

Jag har fostrats till att vara en ansvarstagande individ som ska klara av livet på egen hand. Det betyder absolut inte att så alltid har varit fallet. Jag har bitvis varit en oansvarig individ som låtsats ha läget under kontroll. Sedan insåg jag att konsekvenserna av oansvarigheten var så förödande och glädjehämmande att jag helt sonika tog mig i kragen och satte ut kursen i livet för hur jag faktiskt ville leva och vara. Strax därefter träffade jag han som kom att bli min man.

Nu är vi beroende av varandra för att kunna leva det liv vi vill leva. Beroendet är av både praktisk och emotionell natur, och ömsesidigheten i det gör det till en fin sak. Vi har ordnat livet så att vi klarar oss själva till största del och behöver ganska sällan be om hjälp för att få dagarna att gå ihop. Jag känner en viss stolthet över det, och det är väl bra. Samtidigt vet jag så väl att stolthet lätt leder till högmod och högmod, i sin tur, leder till fall. Att slå sig själv för bröstet för att man sällan behöver barnvakt, vad är det för trams?

Bröllopspar i skogen visar upp bröllopskort och spara datumet kort

Strävan efter autonomi i tillvaron har lett oss till ett relationsskadebeteende light. Ibland hade det sundaste för vår relation varit att vi hade bett om barnvakt bara för att vi skulle vilja det, inte för att det är ett behov. Barnvakt för att gå ut och äta, ta en promenad, bara vara tillsammans utan barn att ansvara för. Där är vår stora utmaning: att svälja stoltheten och be om onödig relationsnödvändig barnvakt.

No Comments

LEAVE A COMMENT

X