Welcome
Advertising is the way great brands get to be great brands.
We Are Awesome Follow Us
Home  /  Relationer   /  Priset till årets förälder går till… – Relationsskribenten reflekterar

Det är helt okej att betrakta mig som en hemmamamma. Jag har förvärvsarbetat några enstaka dagar på lite drygt fyra år, resten av dagarna har jag varit föräldraledig. När jag gick i väntans tider med min förstfödde hade jag storslagna planer om tillvaron med en liten knodd. Jag skulle skriva, baka, sy och vara precis så kreativ som jag är i mina dagdrömmar. Samtidigt skulle harmoni råda. Det jag inte visste då var att gossebarnet skulle behaga att göra entré ett par månader tidigt. Jag kunde heller inte tro att min nyupptäckta hyperthyreos skulle go bananas och göra mig till världshistoriens nog tröttaste mamma och ohärligaste livskamrat. Åtta månader senare uppdagades mitt hälsotillstånd och någon månad senare hade det med medikamentets hjälp vänt. Då hade också min spenslige, lille son skaffat sig valkar på både armar och ben och jag behövde inte längre oroa mig för hans hälsa. Livets berg-och dalbanor kommer som bekant ofta oanmält och tillvaron blev inte som jag hade tänkt, men det gick, och det gick över. Nu är läget ett annat. Jag har blivit rutinerad och kommit på trix för att få vara kreativ under dagarna samtidigt som jag är allestädes närvarande (nåja) för barnen.

mamma och fru bakar, bröllop och bröllopskort

Men.

Dagsläget: Maken är mitt i en skiftarbetarperiod, vilket innebär att jag får dra det tyngre lasset med barnen. Dagtid, kvällstid, nattetid. Det brukar gå bra, men den här veckan alltså… Jag får inte in den rätta knycken för att det ska flyta på smidigt. Det är som att jag ständigt är en kvart för sen med mat, sömn, gå ut och leka, allt! Jag klurar på om lösningen är att ställa min biologiska väckarklocka en kvart innan barnen vaknar imorgon. Kan det gå, tro?

SparaSpara

Inga kommentarer

LEAVE A COMMENT

X